I syrenernas tid....



....och gullregnens månad.

 Den dikten av Hjalmar Gullberg var min mammas favorit
och denna tid på året när syrenerna blommar och gullregnens hängen av gula blommor
vajar i vinden tänker jag lite extra på henne. Har så mycket jag skulle vilja berätta för
henne
och i vissa fall fått höra hennes åsikt och tankar.
Saknar henne så!




KYSSANDE VIND



Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

 

Hjalmar Gullberg



I morgon ska jag och maken titta på en visningslägenhet för ett
kommande bygge. Går alltså i flyttankar! Spännande värre!


Önskar alla en fin vecka!

KRAM


När man längtat....



....och har gjort det länge, kan man knappt bärja sig innan man är framme vid målet.
Mitt mål har varit att Fettisdagen skulle komma. Den 21 februari skulle det ske.
Jag skulle äta årets första och sista semla. Tidigare år har jag hunnit med att äta många
innan Fettisdagen infallit, men i år har jag väntat....och väntat...

Och vad händer då tror ni?! Den smakar inte gott!!!!! Nej, det är inget fel på den utan
det är jag som vant mig av med godsaker och inte känner någon glädje i intaget,
snarare känns det väldigt mycket och mäktigt. Det som var gott var det lilla, lilla
locket med florsocker på, resten hade jag kunnat lämna men tog några tuggor till.

Vilken seger kan man ju tänka, att jag kommit från mitt tidigare ätbeteende, men
lite sorgligt är det när man längtat så länge och kommer på sig själv med att tycka
att en avokado är godare än en semla ;-)

Ha en trevlig kväll!

KRAM från Ann-Louise

Mot ett nytt år






Jag jobbar vidare på den silvriga inredningsstilen och har ändrat lite
på vårt sideboard igen. Har flyttat den stora lyktan jag fick som present
av tidigare elever och istället har min stora vita plåtetta fått ta plats.
Framför den ser ni det söta lilla fatet jag köpt och på väggen det
lilla hjorthuvudet jag fann på Åhléns i dagarna. Nu fattas bara silver-
krukor till orkideérna, typ såna från DAY Home!


God dag mina vänner!

Hoppas ni mår bra så här i slutet på året och njuter av det vackra soliga
väder vi har, iallafall här i Stockholm idag! Jag är inne på den tredje dagen
min diet, Cambridgemetoden, och det är den värsta dagen om jag kommer
ihåg rätt sen tidigare. Kanske inte den roligaste aktivitet man kan roa sig med
så här nära nyår men varför vänta när man känner att kläderna blivit för små.

Kan känna att man borde få nobelpris för att man kämpar och står över nyårs-
middag, champagne och annat gott för att hålla sig på spåret liksom. Brukar sällan
skriva om min vikt då det inte är det viktigaste i mitt liv men jag vet att många med
mig får kämpa lite extra. I mina svarta stunder är jag sååå avundsjuk på dem som
aldrig behövt tampas med kalorierna, men i ljusa stunder vet jag att det är upp till
mig själv. Idrotta har aldrig lockat och i stort varit omöjligt då jag har ett medfött
hjärtfel som begränsar. Vägrar annars låta det påverka mitt liv men här måste
jag lyda!

Detta inlägg blev lite mer personligt än vanligt men kanske kan det hjälpa någon
att kämpa vidare med vad det än må vara. Alla har vi våra issues att tampas med!

Stora kramar till er! Lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om såna här
inlägg. Bra eller dåligt?

Ann-Louise ♥


Sköna söndag




     LPP, IUP, Läroplaner och Lagar - till stor del mitt dagliga arbete.



Efter en lite orolig natt och en kort sovmorgon har jag nyss avslutat en del
IUP arbete för skolan. I morgon ska jag arbeta och det är dags att förbereda
sig själv och lektioner igen. Jag mår bra nu även om jag dras med en envis
hosta om nätterna.

Den oroliga natten var inte hostan orsak till utan Oscar....Han var ute med sitt
hockeylag, blev trött och gick själv mot tunnelbanan och då kom två utländska
killar och hotade och skulle råna honom. I hel...te tänkte Oscar och sprang och
sprang med dem efter sig, skakade av sig dem, gömde sig ett tag och ringde sen
hem. Det var en ganska skärrad 19-åring som kom hem lite senare men han är
hel och det gick bra....mammas lille....nu ska han dissa krogen ett tag och aldrig
gå själv
i stan om natten.

Jag verligen hatar dessa människor som gör livet svårare för andra. De som med
planerat hot och våld förstör för andra, får andra att tveka och gå rädda är inte
mycket värda i mina ögon. Jag vägrar låta dem vinna, jag vägrar bli begränsad
för att dem finns men tyvärr måste man ta med att de finns i alla sina val och
situationer.....men jag hatar det och vill inte låta det onda, felande vinna......


Nu ska jag piffa till mig och ta mig ut en sväng medans ljuset är framme!

Kram så hörs vi sen!

Update:
Jag fick frågan varför jag skrev att det var "utländska killar" och det ska jag förklara.
Jag skrev det för att det helt enkelt var utländska killar, inte ens säkert att de pratade
svenska och jag vet att det finns ligor som åker runt och rånar/ficktjuvar i Sthlm.
Tyvärr är det ofta så att det är gäng med killar av annat ursprung än svenskt som
är hotfulla och får andra att känna sig obekväma.

Våra barn har många kompisar som är utländska, de har och har haft flick och pojkvänner
som är utländska och har alltid gått skolor med många utländska kamrater och vi har
ALDRIG gjort någon skillnad i dem. Vi har uppfostrat våra barn i värderingen att alla är lika
mycket värda oavsett hudfärg, språk eller ursprung och det är vår syn även idag.
Jag tror t.o.m att vi föräldrar är väldigt sunda i vår värdering där eftersom vi är fotbollstränare
och lärare i vår proffession.

Sen kan jag tycka att Sverige har misslyckats i att integrera 2:a och 3:e generationens
invandrare i vårt samhälle och tycker därför synd om dessa generationer, men det är
en helt annan diskussion!


Wednesday


Svart och Vitt i vardagsrummet -helt i min smak och till och med en
och annan bokstav på väggen. Gillade nya Plaza ned en gång :-)
Har ofta funderat på den svartvitrandiga IKEA-mattan till vårt hem
men lika ofta tänkt att den är för stor...men den är ju snygg!!


Mitt i veckan, Mittwoch, Wednesday eller helt enkelt Onsdag är det idag och
min kortaste dag på jobbet. Kan inte säga att jag ens hinner bli less innan det
är dags att åka hem igen!! Bra med såna dagar mitt i veckan så man samlar lite
energi till resten.
På tal om Onsdag så hade vi intensiva diskussioner på Zakyntos då de två manliga
hävdade att en krog stavat fel då de skrivit Wednesday på en skylt. Till sist fick de
ge sig (som vanligt ha ha ha) men jag kan hålla med om att stavningen inte alls har
något med uttalet att göra, då man oftast drar ihop ordet och säger det snabbt.
Tyskans Mittwoch känns rätt - mitt i veckan, precis som det är och låter!!

Idag bjuder jag på kalops och potatis. Fick tag på en finfin bit högrev igår och trots
att det inte står kalops på menyn idag eller att det är min matvecka så kunde jag inte
stå emot ;-) Maken får helt enkelt serva mig en dag till istället!

Vad äter ni ikväll??

Kram

Uppåtpuffar & Bloggkris


               Du är manusskrivare för ditt liv - glöm inte det!


Varför är vi så dåliga på att ge varandra uppåtpuffar i allmänhet? Vi är väldigt snabba på att
komma med neråtpuffar, att hitta fel och att baktala våra medmänniskor.

-"Hur kunde hon..."
-"Tänk att han aldrig...."
-"Jag blir så less på...."
-"Om det inte vore för.......så skulle mitt liv vara så enkelt....."

Känner ni igen er? Jag gör det iallafall även om jag bestämt mig för att försöka vara mer
"tillåtande" och ta det för vad det är istället för att fortsätta gnälla. Den viktigaste personen i
 mitt liv är jag själv och det blir så mycket lättare leva om man inte fastnar i skitsnacket.

Att jag sen också försöker tänka på att lyfta andra som inte orkar lyfta sig själv är bara bonus
och man får så mycket mer tillbaka. Ett glatt God morgon, ett leende, en positiv kommentar
kan göra stor skillnad. Försök ta era medmänniskor på bar gärning även när de gör rätt!!

Och jag behöver HJÄLP! Min blogginspiration är låg, kommentarerna få och jag funderar ibland
på om jag ska fortsätta eller ta en paus. Antar att alla bloggare kommer dit någon gång och jag
vill ju fortsätta skriva i dagbokssyfte om inte annat.

Min fråga är nu vad ni tycker bloggerskan ska skriva om. Vad vill i läsa?


Stor kram till alla som behöver det!
Ann-Louise

En tyst minut




Idag deltog jag i en tyst minut för Stefan Liv och det kändes bra att få göra det. Det var
innan Oscars hockeymatch som hela hallen tystnar för en minut och stannar upp, minns
och berörs. Det är sällan det är så tyst som det var i kväll.

Jag själv är oerhört berörd och tänker mycket på hans fru och små pojkar som mist sin
make och pappa. Hoppas de får allt stöd i världen och kommer någotsånär hela ur detta.
Att mista dem man älskar är så oerhört svårt.

Stefan och hans Anna gifte sig i juli och när man ser bröllopsbilderna känns det så
frukttansvärt onödigt och eländigt att planet skulle störta.

http://smallpigart.se/show/annastefan/

Kram


Verkligheten




Verkligheten kom ikapp mig idag helt utan föraning. Snabbt och hänsynslöst träffade
den mig och påminde mig om hur den egentligen är. Tänk vad en sommar kan få en
att glömma och på nytt hoppas och tro igen. Men idag blev jag besviken och ledsen.

I morgon ska jag träffa alla mina systrar. Fyra systrar på en gård vid Mariefred.
Hoppas min lördag blir kul!

Kram ♥

Sval söndag både inne och ute


Tavlan med budskap har jag designat och målat själv och den står på en tavelhylla i
vårt vardagsrum. Förmålen på hyllan växlar men tavlan har sin givna plats över
matsalsbordet. Skulle göra fler liknande om jag visste var jag skulle ha dem eller att
någon var intresserad att köpa, för det är ju så inspirerande att skapa med händerna!


Sval söndag idag och våra "frukost på klipporna" planer regnade bokstavligen bort. Då vi kom fram till stranden började de STORA dropparna falla så vi vände hem igen. Synd för vi hade lockat med oss Beatrice som började se fram emot en stund vid havet....

Ja ja vi får nya chanser och istället har vi städat hemmet idag. Det behövdes det också och nu kan vi komma in i vårt lilla förråd under trappen igen. Dammet har jag också jagat med trasan idag så nu hoppas jag att jag skrämt iväg det all världens väg.

Annars är jag på ett ganska dåligt humör just nu då jag och övriga familjen har lite olika synsätt och inte kan mötas jämt. Hur svårt kan det vara egentligen kan man tycka, men med vuxna barn blir inget enklare....finns nog en anledning till att barn ska lämna barndomshemmet. Har svår ångest över den dagen då jag INTE vill att de ska flytta - men jag vill inte tjafsa heller....

Nu ska jag ta en skön dusch och försöka skölja av mig de dåliga känslorna. Wish me luck!
Kramar

In my dreams...



.....går jag omkring i mitt lilla hus i Normandie (eller Toscana), klädd
i den super duper underbara klänningen från turQuoise och bakar
de godaste bakverken ever i mitt fina pastelliga kök!

När jag gjort det så cyklar jag till loppisen och handlar fina gamla pastelliga
saker till mitt hus. Sen kommer alla vänner och hälsar på och smaskar på
allt det goda. Vi sitter ute i min fina trädgård, solen skiner och alla
är glada!



Och vet ni vad det bästa är? ALLA NI ÄR VÄLKOMNA ATT HÄLSA PÅ!!!!
(Varför frågar ingen om jag vill baka en sommar i Frankrike? Jag är ju ledig hela sommaren.....)

Kram

Ett år




21 april 2011
Ett helt år sedan 21 april 2010.
Ett helt år utan mamma.
Ett helt år sedan jag hörde hennes röst.
Ett helt år sedan jag fylldes av hennes doft.
Ett helt år sedan jag såg henne.
Ett helt år sedan jag höll hennes hand.
Ett helt år av saknad.
           ♥♥♥

Kram från Ann-Louise


Missade........




Shit......jag rensade bland mina mejl idag och såg att jag missat detta.....nu är det för sent.
Ja, ja vad är en bal på slottet....trist, värdelös eller alldeles UNDERBAR...!

Kram och kolla era mejl nooooggggggaaaaaaa!

Snart april!


                                     SAMOS 2010


Snart april och sommarmånaderna med semestern närmar sig med stormsteg! Till skillnad från i fjol har jag ingen aning om vad sommaren kommer att innehålla. En tur upp till pappa är väl given men inget annat. Kan inte bestämma om det är skönt eller trist?

Fjolåret var som en trist tillställning jag var tvungen att bese och jag försökte fylla ut tomrummet med resor kors och tvärs över världen och ofta. Det var bra för mig och vilka resor jag fick uppleva! I år kanske jag måste ta tag i tomrummet och sakta fylla det istället för att fly? En sak är säker -mamma kommer inte tillbaka. Men jag saknar henne lik förbannat precis som det stor på Miljonlotteriets brev till henne som jag fick eftersänt i dag. "Vi saknar dig".

Ha en fin torsdag mina vänner. Snart fredag och 1 april = låt dig inte luras, men lura många själv ;-)


gott att få




Konstigt att det är så kul att få presenter även när man blir äldre!
Fick fina virkade dammsugare och chokladboll som Susanne knåpat
ihop och fina servetter, bakformar och chokladbönor i fint paket av
henne och Cecce! Allt i fin cellofanpåse och i mina färger! Tack!


Men var tog solen vägen hörruni? Jag skulle ju sitta vid husväggen och sola idag! Ja ja jag fick ett par timmar i förmiddags så jag får väl känna mig nöjd med det. Kanske var det ett tecken på att jag borde gå in och ta tag i huset, kläder, tvätt och annat plock. (tråkigt)

Har funderat mycket över det här med kläder och jag i helgen. Jag har en ganska stor garderob i en massa olika storlekar då min vikt varierar hej vilt emellanåt. Men när jag ska gå ut så väljer jag alltid FEL kläder. Jag krånglar till det så in i vassen, provar och provar och tar ofta det jag aldrig annars använder....och med resultat att jag otrivs hela kvällen!

Jag måste lära mig att det enkla är det bästa, ta det jag trivs bra i även på vardagarna, för de kläderna skulle passa bra även ute på lokal. Borde ju veta att en del foton tas så resultatet förevigas.

Så Ann-Louise - note to yourself: Don't mess up next time!!! Tänk om -gör rätt!

KRAM ♥

Hoppsan!


            Fem minuter från Rosa huset och ändå bara 20 minuter från Stockholms city!

Idag kände jag en känsla som jag inte känt på väldigt länge och jag kan inte beskriva det med ett annat ord än Hoppsan - vad kom den känslan ifrån?? Jag blev sugen på att åka långfärdsskidor!!!!!!! Ja ni som känner mig vet att jag älskar sport men är väl inte den som utövar så många idrotter.....men idag hade jag kunnat åkt skidor skitbra tror jag!

   

Tog en promenad i solen här hemma i vår vackra nationalpark (som alla utnyttjar utom vi...) och folk valfärdar till fina helgdagar för att njuta friluftsliv. Mötte flanörer, skidåkare, hundar och hästar och grannar som bakar pinnbröd på sin baksida och undrar varför jag så sällan tar mig i kragen och går ut. Nu efteråt mår man ju så bra!!

Snart börjar både hockey och skidskytte på tv:n och idag kan jag med gott samvete titta!

KRAM ♥
  

Addicted?


                          Onödigt dyr och onödigt god


Gråtrist dag på många olika sätt lättas upp något av skidskytte och en god semla. Åt en i går med.....och den var bland den godaste ever. Köpt på ett fint konditori i Kista Galleria för 27:- (!) men smakar det så kostar det också!
Sitter och planerar kommande veckans lektioner men den riktiga känslan har svårt att infinna sig idag. Har sovit dåligt några nätter nu också då jag vaknar stup i ett och har riktigt skumma drömmar. Blir jobbigt i längden det med, framförallt då jag oftast sover mycket gott och länge ;-)

Brukar inte längta efter söndagskvällar men i kväll ser jag fram emot nya säsongen av Solsidan. Hoppas jag får skratta lite då!

KRAM

Frostig onsdag



Jag i söndags tillfixad för att åka på farsdagsmiddag.
Men är det så här jag borde se ut. Håret vågat och
halvlångt eller är det dags att klippa av det?


Typisk Ann-Louise klänning. Svart botten och med
romantiskt mönster i rosa. Urringad och som markerar
under bysten. Sen några våder i kjolen -ledig och skön...
men borde jag klä mig så??


Här kommer ett litet livstecken från mig som fortfarande snörvlar lite men tycker nog att det går åt rätt håll. Har fortfarande ont i kroppen men vet inte om det är förkylningen eller det faktum att jag inte rört på mig så mycket de senaste dagarna. Ska snart sluta gnälla men jag måste väl säga att 2010 inte varit mitt bästa år om man säger så, förutom sommaren då med alla resor!

När man är sjuk och hemma så känner man sig inte till sin fördel alls och jag har funderat mycket dessa dagar på hur jag ser ut helt enkelt. Är det verkligen snyggt med långt hår i min ålder och med min hårkvalitet? Hur borde jag klä mig, kombinerar jag mina kläder på bästa sätt eller borde jag tänka annorlunda? Köper jag rätt kläder, kanske borde jag gå över till mer enfärgat klassiskt, lite strikt så där (fast jag älskar volanger och spetsar)? Har ju haft möjlighet att se de flesta program på tv som går på dagarna och tror det är ett Oprah-program som satte igång alla tankar. Där fick kvinnor en "makeover" och de blev verkligen lyckade.

Vad tycker ni? Ska man klä sig och se mer strikt ut när man passerat 40-års gränsen eller får man fortsätta "leka" ett tag till? Ska man bry sig alls eller göra som man själv vill-även om det inte blir det bästa?

Nu dricker jag en god latte och tittar vidare på alla "mittpådagenprogram"!

Kramar

6 månader utan mamma



Mamma och jag i april -Känner fortfarande mammas hand i min...


I dag är det 6 månader sedan min mamma somnade in. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på henne, framkallat hennes doft och försökt hålla kvar hennes röst. Hennes sista ord till mig upprepar jag om och om igen för att inte glömma. Vi hann nog säga allt till varandra då vi visste att det var slut och det är det svåraste jag upplevt. Vet fortfarande inte hur man tar farväl....även om jag gjort det.


I dag tänder jag ett ljus för mamma och hoppas att hon ser det.

//Ann-Louise

Ont om ork men full av tankar


    Ett äpple om dagen håller doktorn borta....men hjälpte inte mig!


Jag blir hemma från jobbet resten av veckan. Har en envis värk i hela kroppen, ont i huvudet och halsen så jag måste lyssna på det och vila. Tror det är enda sättet att bli frisk och pigg igen. Har haft massor att göra på jobbet och allt har inte varit och är inte kul, så till sist går det inte längre. Känns som om de flesta på mitt arbete går och är irriterade och oroliga över en del saker.

Löneförhandlingarna som vi skulle haft i april men inte fått förrän nu gav väl inte vad alla hoppats på (Läraryrkets status suger), olika utvecklingsprojekt tar på krafterna för alla och sen fick vi veta att skolan ska byggas ut för att kunna ta emot fler elever. Just småskaligheten är det som gör min arbetsplats trivsam tycker jag och att nu gå i en byggarbetsplats ett par år känns sådär.

Ja som ni hör så är det lätt att tankarna far iväg med en just nu och det gör att jag funderar mycket på framtiden. Vad vill jag egentligen, gör jag det jag vill och där jag vill, uppskattas jag tillräckligt för det jobb jag gör eller finns det andra som skulle uppskatta det mer osv osv.
Just nu saknar jag min allra bästa samtalspartner och bollplank ever - Mamma

Nu ska jag bara ta det lugnt och hoppas jag kommer fram till något bra!

Kram till er alla goa som tittar in och gör mig glad!

För 3 månader sen..



..gick jag på gatorna i New York i fuktig sommarvärme och njöt till fullo. Båttur ut till
Frihetsgudinnan med Manhattan i bakgrunden och buss genom Harlem var två av de
minnen jag bär med mig. Tre månader är ingen lång tid men det känns som om det var
allt för länge sen. Vill dit igen väldigt snart och upptåcka nya ställen!!
Har lekt lite med Photoshop på bilderna ovan, tycker det är så kul och jag lär mig mer och mer!!


Kväll igen och idag är det VV!!! För er som inte förstår vad jag menar är det en förkortning på att Veckan Vänder och hur skönt är inte det! Har precis klippt maken och väntar på IDOL. Tyckte så synd om tjejen i rullstol igår när de skulle bilda kvartetter och hon inte fick komma in i nån grupp förrän på slutet när det fattades en i en grupp...
Kan bara föreställa mig hur det känns att bli rullstolsbunden vid 23 års ålder och sen exkluderas mer eller mindre medvetet av samhället.

Såg också första avsnittet av "Glada Hudik-teatern" igår och det programmet berörde mig. Så hemskt att höra hur folk behandlar dessa underbara människor som mindre vetande, slänger nidord efter dem och hur mammorna behandlades på BB när barnen föddes. Fick faktiskt torka bort ett par tårar under programmets gång både av sorg och glädje. Att se hur Pär Johansson med enorm empati och kämparglöd dirigera och respektera dessa människor på teatern och ge dem chansen att få tillbaka självförtroendet var stort. Har ni missat del 1 så sök på SVT Play.

Nu börjar "Halv åtta hos mig", så over and out!

Kramar

Tidigare inlägg
RSS 2.0