Livet
Livet är inte de dagar som passerar utan de dagar man minns.
Precis så är det och gårdagen är en dag jag inte vill minnas alls så den har jag redan raderat ur mina minnen. Nu är en nu dag med nya möjligheter och jag vägrar låta mig nedslås igen. Ska verkligen försöka fokusera på det som är bra för mig och som jag mår bra av och strunta i det andra. Allt sker av en anledning och allt har sin tid så det som sker sker och jag tänker bara flyta med om det känns bra. Säkert blir det så att andra kommer att reagera och undra men jag tänker släppa sånt som andra borde ta ansvar över men som jag av någon anledning har tagit störst ansvar för.
Det kan gälla saker som gäller familjen och barnen. Varför ska jag gå och tjata om körkortslektioner och sånt när jag redan har ett körkort t.ex. Nu får dottern ta tag i det själv om hon vill ha nått. Varför ska jag se till att tvätten tvättas, hängs, viks och kommer in i skåpen? Alla är stora nog att ta reda på sin egen tvätt, även maken! Det ska fyllas i lappar, fixas inbjudningar, posta brev, sätta in viktiga papper i pärmar m.m. och mitt kontrollbehov har gjort att jag VILL ha kontroll över allt...men nu får alla lära sig, är trött på att tjata.
Fotboll och hockey i alla ära men mina intressen då? Får ofta tigga till mig tid att göra något annat men nu ska jag göra allt jag vill och hoppas att någon hänger på. Annars får jag väl roa mig själv eller hitta likasinnade. Vill ju inte vakna upp om tjugo år, vara bitter och undra vad jag gjorde med mitt liv.
Låter jag hård? Jag hoppas ni förstår att barnen är mitt allt och inget skulle få skada dem, så långt tänker jag inte gå, men att delegera lite ansvar för att få vara Ann-Louise i större utsträckning, tror jag på. Mamma kommer jag alltid att vara och det vill jag vara och jag älskar det. Men jag vill så mycket och gör så lite då jag låter andra ta vara på sin tid utan att det inkluderar mig....hajjar ni?
I´m moving on, start living my life for real!
Önskar er alla en fin torsdag och tack för alla stärkande kommentarer. De gör gott ska ni veta!!
Stora Kramar
Satt och log när jag läste.
Igenkänningsfaktorn var hög!
Det där kunde varit jag...precis så där är jag med.
Tar ansvar för allt och alla (även maken som bör vara vuxen vid det här laget) och själv står jag tillbaka hela tiden. Det är nog väldigt typiskt oss kvinnor...
Tills nu.
Försöker få loss mera tid för att göra nya spännande saker som jag vill göra.
Familjen knorrar...men denna gången ska jag minsann stå på mej!
Jajamen!
Vi får uppmuntra och påminna varandra.
Tack för dina ord som åtminstone gav mej energi!!
Är det dina fotoböcker?
Jag har också gjort en del men ligger just nu "efter". De ser ut att va jättefina!
Hoppas denna dag blir en dag att minnas!!
Kram
Jag tycker definitivt att du är inne på helt rätt spår, Ann-Louise!! Det är så lätt att ta på sig för mycket - jag är själv likadan, så jag vet hur det är... Det gäller att tänka om i tid! Och det har du ju gjort. Jag önskar dig all lycka och skickar en styrkekram!=)
Du jag har faktiskt tänkt på det sista tiden att du kanske skulle ta mer tid för dig! Dina barn är så stora de klarar sig bra om du inte är med alltid på allt. Det är också viktigt att visa att du är viktig o att din tid prioriteras, du är ju deras vuxen förebild! Vi kan planera in Brysselresa när vi ses, det finns alltid billiga biljetter, även om ej gratis så för några hundralappar o det är ju ingenting!!! Skoj!
Stor lyckoljus kram till dig!
KRAM
Jag förstår precis vad du menar och jag tycker du gör helt rätt. Jag känner även igen mig i allt du skriver, eller ja.. jag har ju inga barn, men du kanske förstår ändå. Har ett enormt kontrollbehov och vill alltid göra allt själv. Men jag börjar faktiskt släppa på det... Inser att det inte håller i längden.
Det är viktigt att komma ihåg att vi måste leva för oss själva också, inte bara för de vi älskar & som finns i vår närhet. Jag håller på dig Ann-Louise!
Massa kramar
Bra inställning vännen!! Ge DIG själv tid och tänk på att DU är minst lika viktig som dina barn och familj!!! Kramar
Låter som en bra idé och släppa kontrollbehovet, jag har varit likadan och det var jättesvårt att släppa det. Nu kan jag känna hur skönt det är att inte ha den kontrollen och ha egen tid. Kämpa på, du kommer att få känna hur skönt det känns efter ett tag :o)
Kramen
Jag förstår dig fullständigt!!! Är precis likadan och ibland hatar jag mig själv för att jag har kontrollbehov. Måste själv också tänka om och tänka mer på mig själv. Man orkar inte hur mycket som helst.
Lycka till, stor kram
Bra:)
Du är inte mer än människa och har all rätt att sätta ner foten och få ha din egentid och ditt liv också. Dina barn är stora och ska kunna ta ansvar för sig själva du gör dom bara en tjänst att låta dom ta mer ansvar redan nu. Absolut inget fel i det och det handlar inte om att du skulle vara en sämre mamma. Snarare en mamma som verkligen bryr sig.
Kraam
hej finaste!
Det är så klokt det du skriver & inte alls konstigt.
Att de får ta ansvar låter som bra föräldrskap :-)
Är så GLAD att du mår bättre nu! Blev så ledsen när jag läste ditt inlägg nedan.
Massor med kramar
Det gör du helt rätt i :)
